Lite mer om atlantenseglingen...

Publicerad i NKP i december 2007:

Elva dagar och arton timmar.
Så lång tid tog vår segling över Atlanten med s/y
Merengue. Det gör att jag tog hem besättningens
vadslagning om hur lång tid det skulle ta. Men också
att det var den näst snabbaste tiden som båten gjort
över Atlanten.

Vi hade sett fler fåglar den senaste tiden så vi hade
redan tidigare fått förnimmelsen.
Sent på kvällen det elfte dygnet anade vi ljussken
långt borta i horisonten och när vi vaknade tidigt
nästa morgon såg vi Barbados skyline med stora
hotellkomplex. Känslan av att se land igen var lite
overklig, vi hade snabbt vant oss vid den lilla
världen med dessa tolv ombord. När vi kommit
tillräckligt nära ön kom en varm vindpust från land
som gav oss en påminnelse om att doften under dessa
dagar på vattnet varit helt neutral. Jag var en av de
första i besättningen som hoppade upp på kajen och
kände fast mark under mina barfota fötter. Konstigt
nog gungade det faktiskt inte särskilt mycket,
vanligtvis brukar det kännas lite svajigt efter några
dagar på båt.
Vi hade bra vindar de första dagarna när vi gick från
Kap Verde. Det var nordostlig vind och det blåste
ungefär 13 meter per sekund. Dygnen efter lugnade det
ner sig lite, och vindhastigheten låg i snitt på åtta.
Totalt tog det elva dygn och arton timmar vilket
betyder en snittfart på drygt sju knop. Återigen blir
vi påminda om hur bra denna Scandinavian Eagle seglar
även när vinden inte känns tillräcklig.
Att slå ihjäl tid var en av de största utmaningarna
under överseglingen. Man läser sina böcker tills man
tröttnar, spelar alla kortspel man kan, gör sina
situps och har massa tid till att tänka klart tanken.
Det är nyttigt och ganska enkelt att bara stänga av
det vanliga livet då mobilnätet slagits från, internet
inte finns och alla måsten är långt borta i
horisonten. Att vara rastlös är bra och man får andra
perspektiv. Ett möte med en fraktbåt eller att
formulera en flaskpost blir dagens händelse, liksom en
fantastisk middag i solnedgången. Första advent
passerade inte obemärkt hos oss, vi drack glögg och åt
pepparkakor. Väl i Barbados såg vi julpynt men det såg
konstigt ut i den 35-gradiga värmen.
Nu seglar vi till Grenadinerna och tillbringar några
dagar där innan det är dags för mig att mönstra av och
fortsätta min resa till Kuba.