Lyx-rena kläder!

Tillbaka i Raboni och huvudsätet för Polisario. Nu bor vi med vår nye kompis Jeras från Baskien. Han och många andra som bor här kommer från organisationer som hjälper västsaharierna. Förutom västsaharier bor här just nu italienare, belgare, argentinare, senegaleser och slovakier. Här finns el så vi kan ladda våra batterier i kameror, datorer och sånt. Och IDAG fick vi vårt baggage! Helt otroligt, är väldigt glad för det, och känner mig som en normal människa igen efter klädbyte och dusch. Lovely. Inspelningssakerna är i mina händer också, känns bra. Ska fixa med diverse saker ikväll, bland annat skriva lite.
Igår besökte vi en skola och ett sjukhus. Skolan var för små barn så det var mer som ett dagis. Femåringar som klarade sig på små medel, intressant att se. De verkade ha det bra trots allt. Ännu mindre medel på sjukhuset som vi var på under kvällen. Där jobbade sex doktorer som alla utbildats på Kuba, och där lär de sig att jobba på små resurser, och det var nog bra övning. I de små, kala salarna fanns inte många instrument, och sängarna var trasiga och det var extremt slitet. Röntgenapparaten hade gått sönder för ett tag sen, och de hade ingen möjlighet att se patienters blodgrupp eller andra instrument som gör att man kan utläsa saker i blodet. Jag är glad att man förhoppningsvis slipper opereras på det sjukhuset…

Imorse var vi hos slaktaren. Johan gick loss med kameran när kamelen styckades, och det blev många bra bilder. 25 kr/kg kostar kamelköttet fick jag lära mig. Vi var också på ett kvinnocenter. Där kan de vara med i diskussionsgrupper, stödgrupper, och där det fanns ett bibliotek och frisör.
Imorgon börjar en kvinnokonferens i ett flyktingläger. Vi ska dit och spana lite, men kanske går vi mest runt och pratar med andra folk, plåtar och spelar in miljöljud. För nu har jag ju min DAT!